Veckans första löppass
Började denna nya vecka med dubbla jobb, och sen en springtur.
Jag hade sett ut en runda på kartan som jag tänkte testa idag, och som jag hoppades skulle vara runt sju kilometer lång. Det var den också, ganska exakt sju dessutom!
Jag kände mig lite tung i kroppen och skvalpig i magen, men annars kändes det bra. Framförallt nu när jag suttit och pustat ut en stund. Även om jag pressar mig själv och får slita ibland så känner jag iaf att jag återhämtar mig snabbt och bra och det tar jag som ett gott tecken.
Innan jag stack ut rotade jag fram L's pulsklocka för att se om jag lättare skulle kunna hålla nere tempot genom att försöka hålla en jämn puls. Det funkade dock inte så bra, då klockan flera gånger visade 0, och en gång t.o.m. 228!! Däremellan visade den mellan 150 och 175 tror jag, men jag blev mest irriterad på att den inte funkade att jag slutade kolla på den efter ett tag. Lika bra det kanske!
Hur som helst så gick det bra ändå, och så som jag sprang idag önskar jag kunna springa när det är dags för tjejmilen. Öppna lugnt, öka sakta men säkert för att på slutet kunna pressa ner snitt-tiden under 6 minuter/km. Och eftersom jag fixar det idag på sju kilometer borde jag ju kunna fixa det i september på en mil, eller hur!? ;)
Något slog mig förresten idag när jag sprang. Jag är ju faktiskt en sån där nu. En sån där person som bara ger sig ut på en springtur, och bara gör det. En vardags-löpare. Coolt...
E
Tjejmilen under 60 blir en baggis! Lång tid kvar för träning och dessutom kommer du att lyftas av stämningen och publiken under loppet. Det är folk överallt och om man lyckas hitta sitt eget tempo i början så är det "bara" att flyta med strömmen av tiotusentals löpare ända in i mål :)